Den lilla värmländska tjej som jag följer via hennes mammas blogg har jag aldrig träffat. Jag vet inte vem hon är. Jag vet inte hur hon ser ut. Ändå gör det så fruktansvärt ont att läsa om hennes och hennes familjs kamp mot smärtan. Kampen mot det som blivit deras vardag. Jag har tidigare berättat om mitt projekt att sy till förmån för barn och ungdomar på Avdelning 12 CSK. Jag gör detta för att kunna ge en liten ljusglimt i tillvaron. Jag gör detta för den hemska sanningen. Det kan hända mig...
Jag förlänger mitt projekt och kommer att sy till förmån för barn och ungdomar på Avdelning 12 CSK under en obestämd framtid och jag tar tacksamt emot tips på ljusglimtar till barn och ungdomar upp till 18 år!
1 kommentar:
Ditt hjärta är så stort, Cia! :) Så himla fint av dig...
Skicka en kommentar