Efterlysning

Tack snälla ni för kommentarerna på mitt förra inlägg. Det värmer att få sådana ord. Det värmer även att se hur många som är inne på SKROTdesign, trots att jag inte varit aktiv på så länge.

Jag har skickat meddelande till de personer som har haft pågående beställningar hos mig och det känns bedrövlig. Inte att skicka meddelandet, men att inte kunna genomföra beställningarna trots att jag lovat det. Man är inte mer än människa, men det är riktigt dålig stil från min sida att inte vara ärlig från början. Det svåraste är nog att vara ärlig mot sig själv...

En av mina beställare når jag dock inte. Mailet är spårlöst borta så jag gör en efterlysning här och hoppas på att hon kikar in.

Dig som jag köpte skyldockor av i somras, kan du skicka ett nytt mail till skrotdesign@telia.com?

SKROTdesign tar en paus

Beslutet är taget. Tyvärr. Egentligen vill jag ju inte, men jag måste inse. Jag hinner inte med. SKROTdesign läggs åt sidan ett tag.

Jag borde ha tagit beslutet redan i somras. Eller i våras. Svåra omständigheter som man trodde sig klara av gjorde att man bara körde på. Rakt fram utan att blinka. Utan att se sig för. Till slut kör man av vägen. Ner i diket.

Det dåliga samvetet river i magen. Alla beställningar som väntar. Som jag lovat att hinna med. "Självklart, det fixar jag!" Varför ska det vara så svårt att säga nej? Att vara människa? Att, precis som alla andra, bara ha tillgång till 24 timmar om dygnet.

Min e-post har jag inte kollat av de senaste veckorna. Vår dator gick sönder, men tillslut kom jag på att telia faktiskt har webmail. Det hjälpte inte. Jag känner ångest varje gång jag ska kolla av min Inbox. Ångest för att hitta arga och besvikna meddelanden på beställningar som inte dykt upp. Beställningar som har väntat länge. Riktigt länge.

Ärligt talat så har jag inte varit inne på min egen sida. Ångesten över att se vad alla andra orkar med blir för tung. Jag vill ju så gärna och ibland när jag åker hem från jobbet tänker jag "Idag ska jag sy när jag kommer hem!" Tankarna får mig att le. Att må bra. När jag så kommer in i syrummet tar det stopp. Tvärstopp.

Beslutet är taget. Tyvärr. Det fungerar inte. Jag ber alla så mycket om ursäkt, men jag måste.